Insamlingen är inne i sin slutfas och jag vill bara uppmuntra alla att tänka efter om man vill bidra, och isåfall göra det så snart som möjligt, helst idag eller imorgon.
Redan nu är skolan förvandlad men det finns mycket kvar att göra och vår hjälp tillsammans med det holländarna samlat in kommer förbättra över 200 skolbarns skolgång något enormt. Skolan är nu ommålad och många bänkar beställda och min förhoppning är att Vittin Primary School om ett par veckor kommer vara en skola oigenkännlig från den vi besökte för en dryg månad sen.
TACK till alla ni som hittills bidragit, för er som VILL göra det så är bankkontonumret som gäller 3021 22 34676 (Nordea).
tisdag 29 juni 2010
måndag 7 juni 2010
VILL DU HJÄLPA TILL?
”Barnen har en otroligt harlig uppsyn och jag kanner i hela kroppen hur jag vill gora allt jag kan for att hjalpa dem. Speciellt en skola vi besokte igar var otroligt fattig - det fanns inga bankar, inga stolar, inga papper eller pennor, de svarta tavlorna var formultnade och sjalva byggnaden sprucken och fallfardig. Det gar inte att se sadant utan att bli berord. Sa fort jag kommer hem kommer jag se vad jag kan gora for att samla ihop pengar och skicka ner for att hjapa dem.”
Utdrag ur min blogg, 7 april 2010
VILL DU HJÄLPA TILL?
Efter två månader i Ghana inser jag att man som volontär har två uppgifter. Dels att göra så mycket gott man kan när man väl är på plats och dels att fortsätta hjälpa till även efter att man kommit hem. Detta genom att sprida kunskap och försöka hjälpa till finansiellt, för små summor med europeiska mått mätt gör stor skillnad där.
Av alla skolor vi besökte i Ghana var det en som stack ut: Vittin Primary School. Där samsas över 200 barn i en sliten skolbyggnad som saknar de förnödenheter som behövs för utbildning. Det finns väldigt begränsat med möbler och utrustning vilket innebär att den stora majoriteten av barnen varken har skolbänkar eller pennor, papper och läroböcker.
Jag och Sara har tillsammans med våra tre holländska volontärsvänner bestämt oss för att göra vad vi kan för att ge barnen en bättre chans i livet. Holländarna har redan påbörjat projektet och har med hjälp av släktingar och vänner kunnat finansiera reparation av själva byggnaden, nya griffeltavlor samt tio skolbänkar. En stor förbättring men än finns mycket kvar att göra. Skolan har sex klassrum och just nu är fem av dem helt omöblerade.
Vill du hjälpa till? Alla pengar som skänks går OAVKORTAT till förmån för Vittin Primary School och då framförallt till inköp av skolbänkar. Vi har ett avtal med en möbelsnickare i Tamale som för en skolbänk som rymmer 2-3 barn tar en summa på cirka 180 svenska kronor. Vi stänger insamlingen den 1 juli och då skickas pengarna till Francis, vår kontaktperson i Ghana som är anställd av Voluntary Childaid. Han är pålitlig och kommer att se till att bänkarna är på plats i klassrummen omgående. Leveranstid för tio bänkar är en vecka vilket innebär att barnen i början av juli kan slippa att undervisas sittandes på betonggolv. Skulle pengarna räcka finns även behov av ett förvaringsskåp samt utrustning i form av skolböcker, papper och pennor. Vår hjälp gör enorm skillnad för de 200 barnen på Vittin Primary School och även för de lärare och volontärer som kämpar med undervisningen.
Vill du att jag ska berätta mer om Vittin Primary School eller Ghana i allmänhet är du väldigt välkommen att höra av dig. Jag är full av intryck och upplevelser och delar gärna med mig av det jag sett och upplevt i Ghana, det vänligaste och mest välkomnande land man kan föreställa sig. Människorna har verkligen inget överflöd när det handlar om materiella ting men när det kommer till gästvänlighet och medmänsklighet finns inga gränser.
Bankkontonumret som gäller är 3021 22 34676 (Nordea). Den 1 juli överförs alla insamlade pengar till Francis. Varje krona räknas!
Kram Emma (072-0010996)
Vittin Primary School utifrån. 
Ett av barnen. De är verkligen fantastiska, och jag hoppas verkligen de har en ljus framtid som väntar. Det är de värda. Men Ghana är ett land på frammarsch så det ska förhoppningsvis gå bra!
Utdrag ur min blogg, 7 april 2010
VILL DU HJÄLPA TILL?
Efter två månader i Ghana inser jag att man som volontär har två uppgifter. Dels att göra så mycket gott man kan när man väl är på plats och dels att fortsätta hjälpa till även efter att man kommit hem. Detta genom att sprida kunskap och försöka hjälpa till finansiellt, för små summor med europeiska mått mätt gör stor skillnad där.
Av alla skolor vi besökte i Ghana var det en som stack ut: Vittin Primary School. Där samsas över 200 barn i en sliten skolbyggnad som saknar de förnödenheter som behövs för utbildning. Det finns väldigt begränsat med möbler och utrustning vilket innebär att den stora majoriteten av barnen varken har skolbänkar eller pennor, papper och läroböcker.
Jag och Sara har tillsammans med våra tre holländska volontärsvänner bestämt oss för att göra vad vi kan för att ge barnen en bättre chans i livet. Holländarna har redan påbörjat projektet och har med hjälp av släktingar och vänner kunnat finansiera reparation av själva byggnaden, nya griffeltavlor samt tio skolbänkar. En stor förbättring men än finns mycket kvar att göra. Skolan har sex klassrum och just nu är fem av dem helt omöblerade.
Vill du hjälpa till? Alla pengar som skänks går OAVKORTAT till förmån för Vittin Primary School och då framförallt till inköp av skolbänkar. Vi har ett avtal med en möbelsnickare i Tamale som för en skolbänk som rymmer 2-3 barn tar en summa på cirka 180 svenska kronor. Vi stänger insamlingen den 1 juli och då skickas pengarna till Francis, vår kontaktperson i Ghana som är anställd av Voluntary Childaid. Han är pålitlig och kommer att se till att bänkarna är på plats i klassrummen omgående. Leveranstid för tio bänkar är en vecka vilket innebär att barnen i början av juli kan slippa att undervisas sittandes på betonggolv. Skulle pengarna räcka finns även behov av ett förvaringsskåp samt utrustning i form av skolböcker, papper och pennor. Vår hjälp gör enorm skillnad för de 200 barnen på Vittin Primary School och även för de lärare och volontärer som kämpar med undervisningen.
Vill du att jag ska berätta mer om Vittin Primary School eller Ghana i allmänhet är du väldigt välkommen att höra av dig. Jag är full av intryck och upplevelser och delar gärna med mig av det jag sett och upplevt i Ghana, det vänligaste och mest välkomnande land man kan föreställa sig. Människorna har verkligen inget överflöd när det handlar om materiella ting men när det kommer till gästvänlighet och medmänsklighet finns inga gränser.
Bankkontonumret som gäller är 3021 22 34676 (Nordea). Den 1 juli överförs alla insamlade pengar till Francis. Varje krona räknas!
Kram Emma (072-0010996)
Vittin Primary School utifrån.
Så här ser klassrummen ut: omöblerade, men fulla av underbara barn. Väldigt klyschig mening... men sant!
Tre av de undervisande lärarna som alla uttryckte oerhörd uppskattning för all hjälp. Inte lätt att undervisa barn med minimal utrustning.
Ett av barnen. De är verkligen fantastiska, och jag hoppas verkligen de har en ljus framtid som väntar. Det är de värda. Men Ghana är ett land på frammarsch så det ska förhoppningsvis gå bra!
Bankkontonumret som gäller är 3021 22 34676 (Nordea). Hör av er!
BILDER
Jag och syster Patience. Saknar henne vi kom himla bra överens! Även fast hon hade klagomål på hur noga jag tvättade mina kläder haha
Janet! Livets coolaste tjej faktiskt. Hon kommer gå långt!
Vi med våra skyddslingar. Inte så lätt att ta gruppbild på 10 stycken vildingar. Det saknas dock ett par bebisar + de fyra äldsta som var på dagis.
Gruppbild från Cape Coast! Maarten, Lennaert, Jag, Sara, Maarten, Angel.
Cape Coast Castle
Jag och vattenförsäljare på stranden
Regnskogen!!!
Från hotellbaren. NICE
Home sweet home
Har nu varit hemma i ett par dagar och börjat smälta allt det fantastiska jag varit med om. För visst har det varit fantastiskt. Ghana har gett mig allt jag kunnat drömma om och lite till. Bo i en ghanesisk familj, jobba med fantastiska barn på ett barnhem, gå på safari på savannen, bada i ett vattenfall, närvara vid ett ghanesiskt bröllop, gå på en 40 meter hög hängbro i regnskogen, dansa till traditionell afrikansk musik under stjärnhimlen, bada i Atlantens vilda vågor, gå på Västafrikas största marknad och dela taxi med en get är unika upplevelser var och en för sig och tillsammans utgör de bara en bråkdel av allt jag haft förmånen att uppleva. Är så tacksam.
Vår sista vecka i Ghana blev precis så bra som jag hoppats med undantaget att jag blev lite sjuk under söndagen och fick ta det extra lugnt i 1,5 dygn. Inget jättestort problem med tanke på att vi bodde i en bungalow precis vid stranden och hade vågbruset 20 meter bort. Mmmmmm. Det är nog ett av de mest rogivande ljuden man kan tänka sig.
Det jag förutom vårt underbara strandläge kommer minnas bäst från Cape Coast är nog ändå vår utflykt till Kakum National Park i regnskogen. Där finns en unik hängbro som är 350 meter lång och 40 meter upp i luften. Med andra ord går man i regnskogens övre skikt. En helt fantastisk upplevelse och jag är väldigt nöjd med att inte vara höjdrädd för isåfall hade det nog varit svårt att promenera på bron. En amerikansk kvinna konstaterade högljutt att "a bridge like this would never be accepted in the States!!!" och det hade hon nog i och så för sig en poäng i, men det finns väääldigt många saker i Ghana som aldrig skulle bli godkända i västvärlden men som, tro det eller ej, ändå fungerar utmärkt!
Vi var även lite turister och besökte Cape Coast Castle, ett gigantiskt slott som tjänade som utkörsport för slavhandeln för några hundra år sen. Tusentals slavar trängdes ihop i små fängelsehålar innan de lastades ombord slavskepp som förde dem mot ett liv i bojor i Europa eller Amerika. Det var svårt att låta bli att skämmas när man (än en gång) fick ett bevis på vad vi vitingar haft för oss genom historien. Kan inte ens föreställa mig lidandet slavarna utsattes för men att gå runt i de mörka fängelsehålorna och höra hur de behandlades gav iallafall en hint.
En av de mindre angenäma uppgifterna under våra sista dagar var att säga hejdå till de underbara personer vi lärt känna. Men holländarna ser vi med största säkerhet senare i sommar och vad gäller Tamale hoppas jag att någon gång kunna återvända. Childaid har planer på att starta ett eget barnhem och isåfall skulle jag som det känns nu kunna tänka mig att ta ett halvårs studieuppehåll och hjälpa till att komma igång med verksamheten. Det är ju dock vaga planer som isåfall ligger ett par år framåt i tiden.
Nu ska jag lägga upp lite bilder för sista gången och sen kommer det komma ett litet specialinlägg som vädjar till eran generositet. Vet inte om jag kommer skriva något mer här på bloggen sen...kanske lite tankar och funderingar. Vill inte avsluta bloggen helt för då känns det som att även Ghana-äventyret är avslutat och det vill jag inte. Verkligen inte.
I fotbolls-VM i sommar hejar vi på Ghana!
KRAM PÅ ER! Och tack för att ni har intresserat er och läst :)
Vår sista vecka i Ghana blev precis så bra som jag hoppats med undantaget att jag blev lite sjuk under söndagen och fick ta det extra lugnt i 1,5 dygn. Inget jättestort problem med tanke på att vi bodde i en bungalow precis vid stranden och hade vågbruset 20 meter bort. Mmmmmm. Det är nog ett av de mest rogivande ljuden man kan tänka sig.
Det jag förutom vårt underbara strandläge kommer minnas bäst från Cape Coast är nog ändå vår utflykt till Kakum National Park i regnskogen. Där finns en unik hängbro som är 350 meter lång och 40 meter upp i luften. Med andra ord går man i regnskogens övre skikt. En helt fantastisk upplevelse och jag är väldigt nöjd med att inte vara höjdrädd för isåfall hade det nog varit svårt att promenera på bron. En amerikansk kvinna konstaterade högljutt att "a bridge like this would never be accepted in the States!!!" och det hade hon nog i och så för sig en poäng i, men det finns väääldigt många saker i Ghana som aldrig skulle bli godkända i västvärlden men som, tro det eller ej, ändå fungerar utmärkt!
Vi var även lite turister och besökte Cape Coast Castle, ett gigantiskt slott som tjänade som utkörsport för slavhandeln för några hundra år sen. Tusentals slavar trängdes ihop i små fängelsehålar innan de lastades ombord slavskepp som förde dem mot ett liv i bojor i Europa eller Amerika. Det var svårt att låta bli att skämmas när man (än en gång) fick ett bevis på vad vi vitingar haft för oss genom historien. Kan inte ens föreställa mig lidandet slavarna utsattes för men att gå runt i de mörka fängelsehålorna och höra hur de behandlades gav iallafall en hint.
En av de mindre angenäma uppgifterna under våra sista dagar var att säga hejdå till de underbara personer vi lärt känna. Men holländarna ser vi med största säkerhet senare i sommar och vad gäller Tamale hoppas jag att någon gång kunna återvända. Childaid har planer på att starta ett eget barnhem och isåfall skulle jag som det känns nu kunna tänka mig att ta ett halvårs studieuppehåll och hjälpa till att komma igång med verksamheten. Det är ju dock vaga planer som isåfall ligger ett par år framåt i tiden.
Nu ska jag lägga upp lite bilder för sista gången och sen kommer det komma ett litet specialinlägg som vädjar till eran generositet. Vet inte om jag kommer skriva något mer här på bloggen sen...kanske lite tankar och funderingar. Vill inte avsluta bloggen helt för då känns det som att även Ghana-äventyret är avslutat och det vill jag inte. Verkligen inte.
I fotbolls-VM i sommar hejar vi på Ghana!
KRAM PÅ ER! Och tack för att ni har intresserat er och läst :)
torsdag 27 maj 2010
Sorg
Valkommen till det som med storsta sakerhet ar mitt sista inlagg fran Ghana!
Imorgon lamnar vi namligen Tamale for att aka pa semester till Cape Coast. Eftersom transportsystemet inte ar direkt valutvecklat har maste vi dock mellanlanda en natt i Kumasi sa vi ar inte i Cape Coast forran pa lordag. Vi aker hela ganget - jag, Sara, Maarten, Maarten Kojo, Lennaert, Anton och Maartens flickvan Angel. Ska bli harligt och ar himla tur att jag har Cape Coast att se fram emot for annars skulle jag vara sa sjukt ledsen over att lamna Tamale. Det kanns valdigt sorgligt redan nu. Har sagt hejda till alla vara vanner nu och det enda som ar kvar ar att ha middag med familjen ikvall samt packa. Klockan 6 imorgon bitti ska vi vara vid bussen. Ar svart att beskriva kanslorna jag har over att lamna, arligt talat vill jag helst inte tanka pa det. Har trivts sa otroligt bra har och det ar verkligen ingen overdrift att saga att jag alskar Ghana. Landet, manniskorna, naturen, kulturen...allt. Och det faktum att jag inte vet om eller nar jag kommer tillbaka gor att det kanns riktigt jobbigt. Trodde aldrig att jag skulle trivas sa bra innan jag gav mig ivag men vara manader har har varit det mest fantastiska jag varit med om.
Idag var aven sista dagen pa barnhemmet. Kramade barnen hart hart hart hart hart innan vi gick men forsokte tanka att vi kommer ses igen. Kommer verkligen sakna dem. Detsamma med var familj...ar sa sorgligt att det ar sista middagen idag. Kanner att jag inte riktigt gjort dem rattvisa har i bloggen, de har inte fatt sa mycket uppmarksamhet som de fortjanar. For faktum ar att de ar sa himla fina alla tre. Ah. Mama Pat, Pat och Patience. Sa fina. Igar sa vi aven hejda till killarnas familj, sorgligt aven det eftersom vi spenderat sa mycket tid dar.
Avsked kan do.
Fran en sak till en annan...i forrgar sov vi i Antons hydda i en by utanfor Tamale! Haha. Livets grej faktiskt. Ingen elektricitet, vatten, toalett, flakt etc utan bara en stenhydda med grastak. Det gick dock ovantat bra och jag sov som en stock storre delen av natten. Sjukt rolig erfarenhet att ha testat.
Igar kopte vi 40 stycken clips till barnhemmet att ha att fasta blojorna med. Det behovdes verkligen och personalen blev sa tacksamma. De sade 'god bless you, god bless you' om och om igen och trots att jag inte ar troende ar just de orden valdigt fina att hora av nagon anledning. Idag fick vi aven ut certifikat fran barnhemmet som bevis pa att vi jobbat dar:
'Emma Blom worked zealously and was always punctual. She really had the love and welfare of the children at heart and her two months contribution to the work in the Home made a great impact. She was fond of presenting the children with gifts. She made enormous contribution both financially and materially to improve the lives of the children.
I recommend her to anyone or insitution willing to assist her'.
Bara lite overdrivet. Hehe. Men whatever, jag och Sara kanner oss som riktiga hjaltar nu!
Jag har btw suttit sonder min mobil. Det enda jag kan anvanda den till nu ar att ta emot samtal. Inte skriva eller lasa sms eller ringa osv. Heja heja.
Kommer hem om en vecka. Ta hand om er tills dess!
Imorgon lamnar vi namligen Tamale for att aka pa semester till Cape Coast. Eftersom transportsystemet inte ar direkt valutvecklat har maste vi dock mellanlanda en natt i Kumasi sa vi ar inte i Cape Coast forran pa lordag. Vi aker hela ganget - jag, Sara, Maarten, Maarten Kojo, Lennaert, Anton och Maartens flickvan Angel. Ska bli harligt och ar himla tur att jag har Cape Coast att se fram emot for annars skulle jag vara sa sjukt ledsen over att lamna Tamale. Det kanns valdigt sorgligt redan nu. Har sagt hejda till alla vara vanner nu och det enda som ar kvar ar att ha middag med familjen ikvall samt packa. Klockan 6 imorgon bitti ska vi vara vid bussen. Ar svart att beskriva kanslorna jag har over att lamna, arligt talat vill jag helst inte tanka pa det. Har trivts sa otroligt bra har och det ar verkligen ingen overdrift att saga att jag alskar Ghana. Landet, manniskorna, naturen, kulturen...allt. Och det faktum att jag inte vet om eller nar jag kommer tillbaka gor att det kanns riktigt jobbigt. Trodde aldrig att jag skulle trivas sa bra innan jag gav mig ivag men vara manader har har varit det mest fantastiska jag varit med om.
Idag var aven sista dagen pa barnhemmet. Kramade barnen hart hart hart hart hart innan vi gick men forsokte tanka att vi kommer ses igen. Kommer verkligen sakna dem. Detsamma med var familj...ar sa sorgligt att det ar sista middagen idag. Kanner att jag inte riktigt gjort dem rattvisa har i bloggen, de har inte fatt sa mycket uppmarksamhet som de fortjanar. For faktum ar att de ar sa himla fina alla tre. Ah. Mama Pat, Pat och Patience. Sa fina. Igar sa vi aven hejda till killarnas familj, sorgligt aven det eftersom vi spenderat sa mycket tid dar.
Avsked kan do.
Fran en sak till en annan...i forrgar sov vi i Antons hydda i en by utanfor Tamale! Haha. Livets grej faktiskt. Ingen elektricitet, vatten, toalett, flakt etc utan bara en stenhydda med grastak. Det gick dock ovantat bra och jag sov som en stock storre delen av natten. Sjukt rolig erfarenhet att ha testat.
Igar kopte vi 40 stycken clips till barnhemmet att ha att fasta blojorna med. Det behovdes verkligen och personalen blev sa tacksamma. De sade 'god bless you, god bless you' om och om igen och trots att jag inte ar troende ar just de orden valdigt fina att hora av nagon anledning. Idag fick vi aven ut certifikat fran barnhemmet som bevis pa att vi jobbat dar:
'Emma Blom worked zealously and was always punctual. She really had the love and welfare of the children at heart and her two months contribution to the work in the Home made a great impact. She was fond of presenting the children with gifts. She made enormous contribution both financially and materially to improve the lives of the children.
I recommend her to anyone or insitution willing to assist her'.
Bara lite overdrivet. Hehe. Men whatever, jag och Sara kanner oss som riktiga hjaltar nu!
Jag har btw suttit sonder min mobil. Det enda jag kan anvanda den till nu ar att ta emot samtal. Inte skriva eller lasa sms eller ringa osv. Heja heja.
Kommer hem om en vecka. Ta hand om er tills dess!
söndag 23 maj 2010
BILDER
Fredagskvall pa Sparkles. DANS!
Killarnas gard dar vi spenderat manga timmar i vara dar. Har dans med deras familj fore pannkaksorgien i fredags. Haha
Jag forsoker lara Sammy klappa takten pa barnhemmet. Men de var mest intresserade av ballongerna.
Skyfall. Da vill man helst inte vara ute pa promenad..
Yam, en av de delikata ghanesiska matratterna. Hrrm.
Vara systrar forsokte lara oss att bara som afrikaner. Gick bra! Vi agde!
De aldre barnen nar de ska till skolan. Sando har lyckats ta av sig sina byxor och det ser ut som Fuseini (eller Alhassan, de ar enaggstvillingar) ar pa gang att gora desamma. Dessa barn...
En bild fran Kintampo igen fast fran Saras kamera denna gangen. Ah vad harligt dte var!
Fruktsallad med glass, min lunch 75% av dagarna. MMMM.
Get i taxin! Jesus Power! Hahaha. Denna bilden har sa manga nivaer!
Heyy
Sondag = Swimmingpool tills ansiktet branner och sedan internetcafeet. Ett koncept som fungerar!
Var tid i Ghana har borjat rinna ut pa riktigt. Vi lamnar Tamale tidigt, tidigt pa lordag och sen lyfter vi hemat pa onsdagskvallen. Dagarna daremellan ska vi ha semester med hollandarna i Cape Coast. Regnskogsvandring, hotell pa stranden, Smirnoff Ice for en tia styck...ja det kommer bli bra dagar. Sen ar det utan atervando dags att atervanda till det strukturerade och valordnade svenska samhallet. Vet inte riktigt vad jag kanner. Forvantan blandat med noeoudgfuygrdkwuhsyudwtutwudfr, ungefar.
I fredags fick barnhemmet klara sig utan sina svenska volontarer for da hade vi annat pa agendan. Vi besokte Vittin Primary School, en grundskola har i Tamale. Vi bestamde oss redan forsta gangen vi besokte den for nastan 2 manader sen att vi skulle gora allt vi kan nar vi kommit hem for att samla ihop pengar till den. Hollandarna har paborjat projektet genom att samla ihop pengar fran bekanta hemifran sa att de har kunnat reparera sjalva byggnaden samt fixat griffeltavlor att skriva pa. Nu saknas skolbankar och det ar det som ar prioritet nu. Sa vi var dar med Francis i fredags for att prata med lararna och ta bilder pa hur det ser ut att visa for er dar hemma. Det blir vart projekt nar vi kommit hem men ska skriva mer om det i ett senare blogginlagg nar jag har mera tid.
Vi hade en himla fin fredagskvall. Killarna bjod in till pannkaksparty hos dem och ojojoj vilka njutande ansikten det var runt bordet. Sen blev det Sparkles dar det blev lite Smirnoff Ice (de ar ju sa billiga..) och dans dans dans! Sa roligt! Ghaneserna har verkligen en underbar installning till dans. Man dansar i kyrkan, i hemmet, pa stan, ja overallt. Spelar ingen roll om man ar ung eller gammal eller man eller kvinna. Dessutom tycker de av nagon anledning att det ar JATTEROLIGT att se vita manniskor dansa. Haha. Ibland till och med befaller de en att dansa. 'Emma, dance!!' Da har man liksom inget val, da dansar man aven fast man kanner sig otroligt stel och orytmisk. Och bortser man fran att man ar sa mycket samre an afrikanerna ar det sa himla roligt!
De stora passionerna hos en ghanes ar nog utan tvivel dans, musik, kyrkan och fotboll. Ar dock lite osaker pa ordningen dem emellan. Man ar verkligen otroligt fotbollsgalna har. En av de forsta fragorna nar man pratar med nya manniksor ar nastan alltid om Sverige ar kvalificerat till VM i Sydafrika 2010 och Zlatan Ibrahimovic ar utan tvekan den mest kanda svensken har. De allra flesta nickar entusiastiskt nar de hor hans namn (Barcelona har manga ghanesiska anhangare) men nar man namner Abba ser de mest fragande ut. Dock hor man It Must Have Been Love med Roxette har pa radion lite da och da. Per Gessles storhet har inga granser! Hahaha.
Nasta vecka ska vi sova i en hyddai en by lite utanfor Tamale. Hahaha. Det blir lajbans! Om vi inte blir uppatna av myggor eller mystiska djungeldjur eller dor av ett skyfall. Fast det ska vi val inte tro. Ska bli kul att testa iaf! Det ar Anton, en hollandare vi lart kanna de senaste veckorna, som bor dar sa vi tar chansen att testa for en natt. En ball erfarenhet!
Nu har jag lanat Saras kamera sa nu ska jag ladda in lite bilder darifran.
Ta hand om er, vi ses snart!
Var tid i Ghana har borjat rinna ut pa riktigt. Vi lamnar Tamale tidigt, tidigt pa lordag och sen lyfter vi hemat pa onsdagskvallen. Dagarna daremellan ska vi ha semester med hollandarna i Cape Coast. Regnskogsvandring, hotell pa stranden, Smirnoff Ice for en tia styck...ja det kommer bli bra dagar. Sen ar det utan atervando dags att atervanda till det strukturerade och valordnade svenska samhallet. Vet inte riktigt vad jag kanner. Forvantan blandat med noeoudgfuygrdkwuhsyudwtutwudfr, ungefar.
I fredags fick barnhemmet klara sig utan sina svenska volontarer for da hade vi annat pa agendan. Vi besokte Vittin Primary School, en grundskola har i Tamale. Vi bestamde oss redan forsta gangen vi besokte den for nastan 2 manader sen att vi skulle gora allt vi kan nar vi kommit hem for att samla ihop pengar till den. Hollandarna har paborjat projektet genom att samla ihop pengar fran bekanta hemifran sa att de har kunnat reparera sjalva byggnaden samt fixat griffeltavlor att skriva pa. Nu saknas skolbankar och det ar det som ar prioritet nu. Sa vi var dar med Francis i fredags for att prata med lararna och ta bilder pa hur det ser ut att visa for er dar hemma. Det blir vart projekt nar vi kommit hem men ska skriva mer om det i ett senare blogginlagg nar jag har mera tid.
Vi hade en himla fin fredagskvall. Killarna bjod in till pannkaksparty hos dem och ojojoj vilka njutande ansikten det var runt bordet. Sen blev det Sparkles dar det blev lite Smirnoff Ice (de ar ju sa billiga..) och dans dans dans! Sa roligt! Ghaneserna har verkligen en underbar installning till dans. Man dansar i kyrkan, i hemmet, pa stan, ja overallt. Spelar ingen roll om man ar ung eller gammal eller man eller kvinna. Dessutom tycker de av nagon anledning att det ar JATTEROLIGT att se vita manniskor dansa. Haha. Ibland till och med befaller de en att dansa. 'Emma, dance!!' Da har man liksom inget val, da dansar man aven fast man kanner sig otroligt stel och orytmisk. Och bortser man fran att man ar sa mycket samre an afrikanerna ar det sa himla roligt!
De stora passionerna hos en ghanes ar nog utan tvivel dans, musik, kyrkan och fotboll. Ar dock lite osaker pa ordningen dem emellan. Man ar verkligen otroligt fotbollsgalna har. En av de forsta fragorna nar man pratar med nya manniksor ar nastan alltid om Sverige ar kvalificerat till VM i Sydafrika 2010 och Zlatan Ibrahimovic ar utan tvekan den mest kanda svensken har. De allra flesta nickar entusiastiskt nar de hor hans namn (Barcelona har manga ghanesiska anhangare) men nar man namner Abba ser de mest fragande ut. Dock hor man It Must Have Been Love med Roxette har pa radion lite da och da. Per Gessles storhet har inga granser! Hahaha.
Nasta vecka ska vi sova i en hyddai en by lite utanfor Tamale. Hahaha. Det blir lajbans! Om vi inte blir uppatna av myggor eller mystiska djungeldjur eller dor av ett skyfall. Fast det ska vi val inte tro. Ska bli kul att testa iaf! Det ar Anton, en hollandare vi lart kanna de senaste veckorna, som bor dar sa vi tar chansen att testa for en natt. En ball erfarenhet!
Nu har jag lanat Saras kamera sa nu ska jag ladda in lite bilder darifran.
Ta hand om er, vi ses snart!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
